En härlig start på 2022
Idag vaknade jag sent, senare än på mycket länge. Det har sin förklaring, jag somnade strax innan sex i morse. Då sover man länge, eller vaknar sent i alla fall.
Det första jag såg gjorde mig glad och lite pirrig. Det är väldigt, väldigt efterlängtat. Snabbare än vinden (en svag sommarbris då) gjorde jag mig i ordning så gott det gick och for iväg för att träffa två av de personer jag älskar mest av allt. Det var länge sedan jag träffade dem, därav den lilla nervositet som infann sig. Men glädjen var så mycket större än den pyttelilla oron, och jag fick verkligen vara noga med gaspedalen för att inte riskera körkortet. Det gick sådär, jag var långt över hastighetsgränsen i princip hela vägen. Men inga snutar, inga böter utan en lagom snabb färd till två underbara leenden. Ett av dem åtföljdes av sprattlande och oartikulerad glädje. Tydlig glädje. Det smittar.
Ett par underbara timmar senare for jag hem igen, men jag hoppas och tror på en repris imorgon. Så ikväll skall jag se till att inte dricka massa kaffe sent på kvällen, utan gå och lägga mig i en mer rimlig tid för att vara på benen lite tidigare imorgon.
Det är i stort sett nu, jag skall bara slänga i mig något att käka innan jag gör natt. Kanske en liten kortis i soffan för att varva ner, men när jag skriver det så inser jag att jag inte kommer varva ner. Jag kan inte, jag är fylld av bubblande men undertryckt glädje.
Jag fastnar lite i tankarna om vad jag ”skall hoppas på”, men jag vet inte om det fyller någon funktion. Hoppas gör man i kyrkan som de brukar säga. Tror jag, jag är inte säker. Det trots att jag är både döpt, konfirmerad och satt i kyrksoffan för inte alls länge sedan. Det finns en liten asterisk som jag utelämnar, men vet ni vad? Det är nog lika bäst att låta det vara osagt, oskrivet och istället låta det snurra runt i skallen även i fortsättningen. ”Även” är nog inte helt korrekt i den meningen, men vem fan har rätt hela tiden?
Jag är hungrig. Jag har knappt någon mat hemma, så jag får se vad jag kan fixa till. Jag klarar mig utan mat en kväll, jag är knappast utsvulten. På mat.
Imorgon är en ny dag. Dag två på 2022. Vi får se vad den dagen har att bjuda på, kanske skall jag vara försiktig med gaspedalen för att inte börja dagen med att bli utskälld av en blåklädd konstapel som på allvar menar att jag skall följa samma trafikregler som kreti och pleti. Det är så poliser resonerar. Jag är inte polis. Så till er alla: Jag är glad! Se på den du! Lite annorlunda än första inlägget.
Det är rätt mörkt nu. Hah!